På Account Factory arbetar vi endast med fasta årspriser för våra tjänster. Varje kund blir placerad i en av ett antal fördefinierade priskategorier, snarare än att vi bestämmer ett individuellt pris för varje kund. Det finns flera anledningar till vårt val av prismodell.

Först och främst upplevde vi att det var något framför allt de minsta kunderna efterfrågade. Många känner att de har dålig koll på vad bokföringen kommer att kosta och varför kostnaden hamnar på en viss nivå.

Om man ser till våra interna faktorer, sysslar vi ju inte med personaluthyrning utan tillhandahåller en tjänst. Många redovisningsbyråer gör lite av båda – de hyr ut personal ibland (konsult som sitter ute hos en kund en dag i veckan) och ibland inte (konsult som sitter på hemmakontoret och lägger de antal timmar som behövs på varje kund). I båda fallen tar man oftast betalt per timme, vilket vi tycker är vettigt i första fallet men inte i det andra.

På Account Factory sitter vi aldrig ute hos kund, utan gör allt vårt arbete från vårt kontor. Vi lägger mycket kraft på att finslipa våra rutiner och system, vilket är svårt att baka in i ett timpris. Vi försöker sätta ”rätt person på rätt jobb”, dvs att olika moment kan utföras av olika personer med olika kompetenser, vilket med timprismodellen skulle innebära flera olika timpriser för olika konsulter – krångligt!

Framför allt är timpriset ett väldigt dåligt jämförelsemått för kunden. För vad innebär egentligen ett timpris när du inte vet nånting om hur många timmar som kommer att gå åt eller vad kvaliteten på arbetet blir? Det som egentligen är intressant är ju vad du totalt betalar per år och vad du får för pengarna.

Det finns några varianter på fastprismodellen där ute:

Pris per transaktion: Denna modell förstår vi inte riktigt hur man ska applicera, eftersom det är lite luddigt vad en transaktion egentligen är. Man kan dessutom ofta välja att klumpa ihop eller särredovisa transaktioner – antalet transaktioner kan alltså bli lite godtyckligt.

Fasta priser på vissa moment: Många kör med timpris på den löpande bokföringen men med fasta priser på deklarationer, bokslut, skattedeklarationer mm. Det är också oftast på de fasta priserna man får hyfsade marginaler. Så varför då inte köra fasta priser på allt, tycker vi?

”Inofficiella” fasta priser: Med det menar vi att man tar betalt så mycket man tycker att det man levererat är värt eller så mycket man kan ta betalt. Sedan divideras summan med timpriset för att få det antal timmar som ska skrivas på fakturan. Så vill vi helst inte arbeta.

OK, men varför ha fasta prispaket och inte anpassa det fasta priset till varje kunds situation? För oss är svaret enkelhet – både för oss och för kunden. Vår egen administration blir enklare med ett fåtal prispaket, speciellt när vi satsar på att ha väldigt många, små kunder. Vår marknadsföring blir dessutom mycket tydligare – med fasta prispaket kan vi ge ett stort antal potentiella kunder ett pris redan på vår hemsida.

Det finns några utmaningar med vår modell. För att ha fasta prispaket krävs att vår kundgrupp är ganska homogen, både i storlek och komplexitet. Hade vi inte nischat oss på de allra minsta företagen hade det varit svårare att använda denna modell. Vi kommer dessutom att behöva vara ganska hårda mot kunder som inte levererar de underlag de ska.

Men vi tror att branschen måste och kommer att gå mer åt detta håll i sin prissättning, både för sin egen lönsamhets skull och för att kunderna kommer att kräva det.

Har du erfarenheter av olika prismodeller hos redovisningskonsulter eller liknande branscher? Kommentera gärna.

Kategori: Account Factory
Inga kommentarer »

Avdrag för gymkort i företaget – en av de vanligaste frågorna. Och faktiskt en av de få privata utgifter vi får dra i företaget, helt lagligt. Fast bara i vissa fall, förstås.

Vi kan ta den viktigaste punkten först – gymkort kan endast dras för anställda, vilket innebär att det inte kan dras av enskilda näringsidkare och handelsbolagsdelägare. Tyvärr.

Jag kan bara spekulera i bakgrunden, men det känns rätt troligt att avdraget kom till som ett sätt att uppmuntra sin personal att hålla sig friska, genom att t ex subventionera gymkort. Och eftersom aktiebolagsdelägare ses som anställda i sitt eget bolag funkar avdraget även för dem, trots att det förmodligen inte var huvudidén.

Gymkorten sorterar hursomhelst under begreppet ”motion och friskvård”, som då alltså är en skattefri personalförmån så länge den är av mindre värde och enklare slag. Där sorterar bl a gymnastik, tennis, lagsporter, dans, yoga, kontorsmassage, floating och en massa andra liknande aktiviteter. Däremot har traditionellt sporter med ”exklusiv karaktär” (fniss), såsom golf, ridsport och segling, inte godkänts (den ”exklusiva sporten” golf har förresten uppemot en halv miljon utövare i Sverige).

Med ”mindre värde” menar man ungefär vad ett normalt gymkort kostar på orten – upp till 7000 kr/år har godkänts i storstäderna. Intressant här är om du vill lyxa till det med ett gymkort för 15 000 kr på Stureplan, blir hela kostnaden skattepliktig om företaget betalar den.

Arbetsgivaren kan även bekosta deltagaravgifter för t ex ett korpfotbollslag, men konstigt nog inte för individuella deltagaravgifter i tävlingar. Man kan bekosta enklare träningskläder med företagets logo på, men inte dyrare utrustning som träningsskor, idrottsredskap etc.

Ett krav för att skattefriheten är att förmånen erbjuds till alla anställda. Tänk också på att skaffa någon sorts underlag från leverantören, med momsen specad.

(Liten detalj för den petige: Frågan är egentligen om förmånen av fri friskvård är skattefri eller skattepliktig. Avdragsgill som kostnad är den alltid.)

Kategori: Kunskap
3 kommentarer »

Minns ni de där böckerna man hade som liten: Så funkar det? De kanske finns fortfarande, jag vet inte. Men här på bloggen tänkte vi köra vår egen lilla Så funkar det-serie. Först ut är periodiseringsfonden.

Periodiseringsfonden är ett verktyg som företagaren kan använda för att skjuta upp beskattningen på sina vinster och/eller resultatutjämna mellan åren. Det är en ren bokförings- och deklarationsmanöver och det flyttas aldrig några faktiska pengar nånstans. Det är alltså inte en fond i bemärkelsen aktiefond – något som ibland gett upphov till missförstånd.

Enkelt uttryckt kan ett företag dra av en viss del (25% för AB och 30% för EF/HB) av sitt resultat och lägga den i en p-fond. Detta sänker det beskattningsbara resultatet det året och minskar alltså skattekostnaden. När p-fonden ett senare år plockas fram igen, ökar det årets beskattningsbara resultat och skattekostnad i motsvarande mån.

Ett företag kan ha upp till sex olika p-fonder, som var och en tillhör var sitt år. En p-fond kan finnas upp till sex år och måste sedan upplösas, men samma år kan ju en ny p-fond bildas. Man kan alltså ständigt rulla upp till sex års p-fonder framför sig. Man kan även välja att lösa upp delar av eller en hel p-fond innan sex år har gått, för att t ex kvittas mot ett underskott eller (för EF/HB) skattas fram ett år då man råkar ha låg marginalskatt.

Det kanske mest lönsamma användningsområdet är just resultatutjämning för EF/HB. Ta t ex ett år då 100 tkr av en enskild firmas resultat kommer att beskattas med en marginalskatt på 50% (dvs ca 63% med sociala avgifter). Säg att vi istället sätter av till p-fond så att resultatet hamnar på brytpunkten för statlig skatt. Idealt sett får vi senare ett år då vi av olika anledningar har ett resultat som ligger såpass långt under brytpunkten att vi kan plocka fram hela p-fonden igen till en betydligt trevligare beskattning om ca 43%. Det blir en rätt bra besparing. Om det visar sig att vi aldrig får ett ”låginkomstår” igen, har vi inte fått någon direkt skattevinst utan bara en skattekredit.

För EF/HB är avsättningen ”gratis”, medan AB blir årligen belagda med en skattepliktig schablonintäkt på 72% av statslåneräntan, vilket höjer bolagets skatt. I årets deklaration är schablonintäkten 2,08% av p-fonderna vid årets ingång, vilket innebär en höjd skatt med 0,55% av p-fonderna. Den kan jämföras med bolagets normala upplåningskostnad för att avgöra om p-fonderna är en vettig finansieringsform. Att vid behov använda p-fonder i EF/HB är alltså lite av en ”no-brainer”, medan det i AB är belagt med en kostnad.

För HB kan det nämnas att alla avsättningar görs på delägarnivå – resultatet i bolaget delas upp mellan delägarna och var och en kan sedan göra de avsättningar de vill innan resultatet beskattas.

En källa till missförstånd är just ordet ”fond” i namnet, som för tankarna till aktie- och räntefonder (dvs sparande), eller ”fonderade medel” som brukar innebära delar av det egna kapitalet som är ”vikta” för vissa ändamål. I själv verket är det ju en skatteskuld vi talar om, dvs raka motsatsen. Dessutom är det i EF/HB svårt att beräkna exakt hur stor den skatteskulden är – det beror ju på skattesatsen det år p-fonden plockas fram. Att p-fonden dessutom sällan bokförs i EF/HB gör det extra lätt att ”glömma bort” den.

Kategori: Kunskap
2 kommentarer »

Vi får ofta frågan om hur man lägger sitt företag ”vilande”. Idén är oftast att man inte kommer att ha någon verksamhet under en viss tid och vill under den tiden undvika att betala skatt och sånt. Däremot är man inte beredd att lägga ned verksamheten. Vi får frågan från både kunder med aktiebolag (AB), handelsbolag (HB) och enskilda firmor (EF).

Men det finns ett krux med att lägga sitt företag vilande – there is no such thing!! Ja, inte formellt i alla fall. Låt oss reda ut detta.

Det är framför allt två myndigheter som är inblandade: Bolagsverket och Skatteverket.

Hos Bolagsverket registrerar man sitt bolag (HB/AB), eller för EF endast sitt företagsnamn (”firma”). Det enda BV håller löpande koll på är att AB skickar in sin årsredovisning varje år, skickar in årsstämmoprotokoll om man tar utdelning, mm. Men att du råkar ha noll verksamhet i ditt företag förändrar inte din status hos BV på något sätt, oavsett bolagsform. Begreppet vilande finns inte hos BV.

Skatteverket då? Tyvärr har inte heller SKV något begrepp av det slaget. Tvärtom kan det få lite oönskade effekter om du nämner att din verksamhet är ”vilande”. Vi tar det en bolagsform i taget:

• Aktiebolag kan ligga och skvalpa utan verksamhet. Om man inte har några som helst affärstransaktioner tycker SKV att man bör avregga sin F-skattsedel, men oftast har man ju åtminstone en revisorsfaktura om året.
• Handelsbolag likaså, eftersom det är en egen juridisk person.
• Enskilda firmor kan däremot vara lite luriga. De måste nämligen ha verksamhet för att existera. SKV tycker att om du inte tror att du kommer att ha någon verksamhet inom en överskådlig framtid (typ sex månader), ska du avregistrera din F-skattsedel, vilket innebär att näringsverksamheten anses nedlagd.

Vi ska titta lite närmare på fallet enskilda firmor, för säg t ex att du har lite avsättningar till periodiseringsfonder, expansionsfond etc, dvs obeskattade vinster. Om näringsverksamheten läggs ned måste dessa omedelbart skattas fram. Och en stor del av idén med att lägga företaget vilande, är ju ofta att inte skatta fram avsättningar.

Så vad gör man? Ja, det där med att du ska uppskatta om din verksamhet kommer att komma igång igen under en överskådlig framtid eller inte, är ju inte ett speciellt exakt mått. Så om man vill ”hålla liv” i sin firma, bör man dels se till att ha åtminstone lite verksamhet (dvs helst intäkter) och dessutom absolut inte säga till SKV att man lägger den vilande. Det har t o m hänt att SKV har slagit ned rätt hårt på EF utan verksamhet som inte har lagt ned och skattat fram sina avsättningar i tid.

En sak till är värd att nämna: preliminärskatten. AB, HB-delägare och EF ska alla betala preliminär F-skatt löpande under inkomståret. Det kan för ”vilande” bolag vara värt att skicka in en preliminärskattedeklaration i november varje år, för att undvika att SKV gissar sig till en prelskatt åt dig.

Finns inte begreppet ”vilande” alls då? Jo, det är väl helt enkelt ett informellt uttryck för ett företag där verksamheten ligger nere på (o)bestämd framtid. Men någon formell betydelse har det inte.

Kategori: Kunskap
12 kommentarer »

Tycker du att det är krångligt att deklarera? Det kanske är en liten tröst att större delen av västvärlden har det betydligt svettigare än vi svenskar i deklarationstider.

E24 skriver att Deklarera i USA är en riktig plåga, att 60% av deklarationsskyldiga söker professionell hjälp med deklarationen och ytterligare 22% deklarerar med hjälp av datorprogram. Det liknar min egen erfarenhet från Tyskland, där de allra flesta antingen lejer en skatterådgivare för sin deklaration eller är medlem i en särskild förening som hjälper till med deklarationen.

Här i Sverige slog vi precis rekord i elektroniska deklarationer, då 4,2 miljoner personer deklarerade elektroniskt 2010, motsvarande 57%.

Hur kan det då vara så (relativt) enkelt att deklarera i Sverige? Som jag ser det är det två huvudorsaker:

1. Vi har en liten befolkning och ett väl utbyggt och fungerande informationssystem, där Skatteverket har den mesta informationen redan innan vi deklarerat.
2. Framför allt har man strypt de flesta möjligheterna till avdrag. Som löntagare finns det helt enkelt inte så mycket att dra av.

Inte ens de i Sverige relativt krångliga företagsdeklarationerna är särskilt jobbiga i en internationell jämförelse. Fast det är klart, det finns ju undantag – uträkningen av justerat anskaffningsvärde på N3A-blanketten för delägare i handelsbolag är smått Kafkaartad.

Och bara för att andra länder har det värre, betyder det ju inte att alla i Sverige kan och bör deklarera sitt eget företag. Det finns en del fallgropar och det är betydligt lättare att undvika dem i förväg än att kravla sig ur dem i efterhand.

Kategori: Nyheter
1 kommentar »

Helgen den 7-9 maj 2010 står Account Factory på Expo Nordost 2010 i Österåker – en företagsmässa för Österåker, Täby, Vallentuna och Vaxholms kommuner. Vi delar en monter tillsammans med några andra nystartade företag i området. En av våra monterkompisar, Susanne på Drawing Room, har designat vår monter som kommer att bli ursnygg.

Vi kommer försöka träffa så många företagare som möjligt under mässan och prata lite bokföring med dem. Vi brukar passa på att gratiskonsulta lite också för dem som har frågor. I montern ligger också en hög snyggt inslagna Canon-scanners för den som vill bli kund direkt.

Om du är i krokarna, sväng gärna förbi och säg hej!

Montern växer fram

Kategori: Account Factory
2 kommentarer »

Account Factory lanserades i slutet av april 2010. Vi vill försöka utveckla det traditionella konceptet för redovisningsbyråer för att se om det finns oprövade, bättre sätt att hjälpa småföretag med deras ekonomi. Vi undrar dessutom om redovisningsbyråer verkligen måste vara så tråkiga…

Vi har en massa idéer om hur Account Factory ska vara lite annorlunda än traditionella redovisningsbyråer. Här på bloggen kommer vi att återkomma till dessa idéer och även bolla dem med våra läsare.

Eftersom vi vill försöka testa de traditionella gränserna en smula är det viktigt att få feedback från våra kunder och potentiella kunder – det hoppas vi kunna få genom bloggen.

Slutligen har vi en massa kunskap som vi vill dela med oss av till Sveriges småföretagare – våra egna kunder och andra. Och eftersom vi nu ändå har en blogg…

Läs mer om bloggen.

Kategori: Account Factory
Inga kommentarer »